Reclaim the yttrandefrihet

-Äntligen!

Idag kom ett försvar av Lars Vilks och ett uttalande för yttrandefriheten.

Jag har funderat på varför det politiskt korrekta etablissemanget med politiker och media i spetsen har så svårt att ställa sig upp och försvara yttrandefriheten i den kris som blommat upp i och med Lars Vilks inställda föredrag i Uppsala.

Tänk er att församlingen i Knutby hade utökats med en hel massa bröder och systrar från den amerikanska kristna högern – såna som propagerar för aktivt abortmotstånd och som hyllar mord av läkare som arbetar med aborter, såna som värnar om traditionella så kallade familjevärderingar, inklusive kritik mot promiskuitet och den homosexuella livsstilen, såna som förespråkar att skolor undervisar i kreationism eller intelligent design i stället för, eller som alternativ till evolutionsteorin.

Tänk er att en samling med Ulf Ekman-, Runar- och Kristi brudtyper hade stormat en ensam stackars konstnär som skulle visa hur kristendomen försökte inskränka vår yttrandefrihet. Tänk er att den kristna högern hade satt en prislapp på konstnärens huvud. Och vi vet ju att en ung svensk flicka övertygades att mörda i Guds namn, så hotet skulle kunna kännas reellt.

Hur hade politiker och media reagerat? Tror ni att politiker varit tysta? Tror ni media hade sagt att konstnären var usel, elak och fick skylla sig själv?

Jag tror inte det.

Vad är då skillnaden?

Jag tror skillnaden ligger i att ”den främlingsfientliga högern”, ”rasisterna”, ”nationalisterna” mfl främst ogillar de muslimska invandrarna. Som reaktion på detta har vänstern instinktivt tagit denna grupp till sig, trots att de egentligen har väldigt lite gemensamt – tänk HBT, feminism, abortpolitik mm. Men eftersom vänsterns fiende ogillar muslimer måste vänstern omfamna dom. Dina vänner är mina fiender och dina fiender är mina vänner......

Vänstern har sen tagit till sig det judiska tricket att anklaga alla som har invändningar för att vara antisemiter. Analogt blir alla som ifrågasätter islam och invandring rasister – och det vill ju ingen vara. Då håller alla partier tyst istället, och låter saker och ting passera – se på riksdagspolitikerna.

Resultatet blir att ingen får ifrågasätta invandringen. Idag kan ingen ifrågasätta förslag från muslimer att ändra på saker som tagit oss hundratals år att uppnå utan att riskera att man stämplas som ”rasist”, ”främlingsfientlig” eller att man ”fiskar i grumliga vatten”.

Det verkar vara så att viljan att ta avstånd från s k främlingsfientliga krafter, eller att pekas ut som "rasist", "islamofob" eller nåt annat, har blivit starkare än viljan att försvara t ex yttrandefriheten. Det känns lite konstigt när det är bland krafter, som i andra sammanhang inte alltid är demokratins förkämpar, man idag återfinner en del av yttrandefrihetens mest hängivna försvarare.

För en massa år sedan hade Sveriges nationalsång mer eller mindre kidnappats av extrema nationalistiska krafter. Då bestämdes att main-stream-sverige skulle ta tillbaka Du Gamla, Du Fria. Den började sjungas vid fotbollsmatcher och före hockeymatcher. Idag är den tillbaka i allas ägo.

Kan vi på samma sätt få tillbaka yttrandefriheten? Kan vi starta en Reclaim-the-yttrandefrihets-kampanj? Kan vi samtidigt få en öppen debatt om invandring? För det finns helt klart mycket att diskutera. Väldigt mycket.

Vi skulle också vilja se någon representant för Islamiska Förbundet i Sverige uttala sig FÖR yttrandefrihet och MOT våld. För deras tystnad är också talande.