SDs våldtäktsrapport stöds av BRÅ

Häromdagen försökte sig kriminologen Jerzy Sarnecki på en slags bortförklaring rörande de uppgifter SD presenterat kring de utlandsföddas överrepresentation i våldtäktsdomar. Han sa då bl a :

- SD:s argument om att kulturella skillnader orsakar en överrepresentation hos invandrare bland våldtäktsdömda är inte värt några längre kommentarer.

SDs Jimmie Åkesson har sedan dess svarat på Sarneckis lite svävande försök till mörkläggning:

- Sarnecki bekräftar också SD:s uppgifter om att den enda svenska forskning som finns på området har visat att invandrarnas överrepresentation i brottsstatistiken inte kan förklaras med socioekonomiska faktorer.........Trots detta hävdar Sarnecki sedan att orsakerna till överrepresentationen i huvudsak är just socioekonomiska faktorer.

Helt klart vill inte Sarnecki kännas vid de slutsatser BRÅ har i sin rapport ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet” som är en uppföljning av en liknande undersökning gjord på 90-talet. Rapporten som kom 2005 lär ha varit klar ganska länge innan den publicerades. De huvudsakliga statistiska resultaten hade varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande fördröjdes eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

Författarna till rapporten skriver bekymrat: Hur kan det då komma sig att de utrikes föddas överrisk att vara misstänkta för brott totalt sett har ökat från 2,1 till 2,5 sedan den förra studien?

Och de serverar även svaret: ”….Det beror på att gruppen utrikes födda som helhet ser annorlunda ut i dag än för 12 år sedan. Antalet utrikes födda i landet har ökat med 270 000 personer under dessa år. Många av dem som anlänt till Sverige under denna period är flyktingar från just de områden som både i dag och för tolv år sedan har en särskilt hög överrisk att registreras för brott.." (sid 37)

Man undrar ju varför en sån slutsats inte fick mer uppmärksamhet, varför inte politiker tagit kunskapen till sig och gjort något åt det.

Rapporten som kom 1996 hade inga korrigeringar för s k ”sociala faktorer”. Att korrigera för sociala faktorer borde vara en självklarhet och i rapporten som kom 2005 minskade de utrikes föddas överrisk för brott från 2,5 till 2,1 när hänsyn togs till gruppens kön, ålder, inkomst och utbildning.

Men trots korrigering för sociala faktorer konstaterar BRÅ att ”......de utrikes födda har särskilt höga överrisker när det gäller allvarliga brott som dödligt våld (4,2 ggr så vanligt), våldtäkt (5,0 ggr så vanligt) och rån (4,1 ggr så vanligt). Bland de utrikes födda är det ungefär fyra gånger vanligare att vara registrerad för ett sådant brott än vad det är bland dem som är födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar.”

När det gäller mörkläggning av den här typen av "känslig" information kan det vara svårt att belägga, att den moraliska eliten inom media och politik har kommit överens om att undanhålla allmänheten sanningen om flyktingpolitiken. Men väldigt många har en känsla av att det är ”Locket på”. Om detta handlar kapitel 8 i utmärkta Exit Folkhemssverige - En samhällsmodells sönderfall, där man bl a berättar att: ”….det finns ett skriftligt vittnesbörd om saken, av en i den lilla skaran offentliga debattörer, som i det här avseendet torde stå över alla tvivel. Det bekräftar fenomenets förekomst. I sina funderingar om lögnens olika ansikten skriver Miljöpartiets Birger Schlaug:

- Lögnen kan få dystra politiska konsekvenser. Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi - jodå, jag tillhörde lögnarna - förnekade problemen, fast vi alla såg dem. Vi satt i teve och förnekade att det vid sidan av det positiva och nödvändiga också fanns svårigheter och problem. Människor utanför den lilla svenska tyckareliten kände naturligtvis inte igen sig. Politiker ansågs leva långt borta från verkligheten.”

Det märkliga i alla reaktioner på SDs våldtäktsrapport är att folk fortfarande försöker förneka att det faktiskt kan vara precis så illa som SD hävdar. Hanne Kjöller skrev i DN i november 2005 om juristen Ann-Christine Hjelm: ….som på uppdrag av Brottsoffermyndigheten granskat grova brottmål i Svea hovrätt. De 27 dömda våldtäktsmännen som ryms i hennes studie* levde i ungefär hälften av fallen under socialt oordnade förhållanden. 85 procent var födda utomlands eller av utomlandsfödda föräldrar, vilket ju tyvärr i Sverige i hög grad blivit en klass- och utanförskapsmarkör.

Och i december 2005 skrev Mauricio Rojas på DN-debatt bl a:

……..att invandrade personer är klart överrepresenterade i brottsstatistiken. Invandrarnas generella överrepresentation när det gäller registrerad brottslighet ligger på lite över hundra procent. Denna överrepresentation gäller praktiskt taget alla typer av brott, men den växer avsevärt, till 300 eller 400 procent, när det gäller grövre brott, exempelvis mord, dråp, misshandel mot obekanta och våldtäkt.

Denna allmänna överrepresentation gäller oavsett socioekonomisk status, det vill säga att överrepresentationen består praktiskt taget oförändrad när man jämför exempelvis förvärvsarbete och yrkesgruppstillhörighet i Sverige, samma sak gäller efter kontroll av kön, ålder och bostadsort.

En av de viktigaste tankarna i Rojas artikel handlar om att mer i detalj studera olika etniska gruppers överrepresentation i olika kategorier av brott. Han konstaterar:

- ...då finns det inga socioekonomiska eller andra faktorer som direkt har med situationen i Sverige att göra som kan förklara vissa nationaliteters kraftiga överrepresentation i vissa typer av brott. Här finns det uppseendeväckande stora skillnader mellan grupper som ur en socioekonomisk synvinkel är mer eller mindre lika utsatta.

Den aspekt som ofrånkomligen måste beaktas för att kunna ge en förklaring till de frågor som ställs här handlar om invandrarnas sociokulturella arv. Det är bara olikheterna i detta arv som i kombination med andra allmänverkande faktorer - som utsatthet eller diskriminering - kan ge en mer tillfredsställande förklaring till såväl skillnaderna i brottsbelastningen som "specialiseringen" i vissa typer av brott.

Rojas slutsatser borde ha tagits på allvar och setts som ett forskningsuppdrag. Då hade vi idag kanske kunnat föra en sansad debatt och försökt formulera åtgärder. SDs rapport har förmodligen brister, men den visar på samma förhållanden som BRÅ och Ann-Christine Hjelm visat tidigare. Det är dags att det lyfts på locket, och att vi får fram en handlingsplan för att motverka dessa helt onödiga våldtäktsfall.

Janne Josefsson har ju idkat lite självkritik rörande sin journalistiska gärning kring just denna "mörkning".

- Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare.

Tänk om han kunde gå till botten med våldtäktsuppgifterna som en slags bot och bättring?

Slutligen, Gudrun Schyman, talesperson och riksdagskandidat för Feministiskt initiativ och Helena Svensson, rådgivare på Kvinnojouren i Borlänge och aktiv i Feministiskt initiativ skrev på Newsmill den 16 augusti.

- Det finns ingen forskning eller statistisk som tyder på att det skulle vara procentuellt fler män från Afrika och Mellanöstern som våldtar kvinnor i Sverige.

Allvarligt alltså….. hur enfaldig får man vara? Antingen har dom ingen koll alls rörande ett område där man kan tycka att de borde vara pålästa, eller så ljuger dom medvetet och försöker fortsätta mörkläggningen. För en gångs skull kan man citera Sarnecki och säga angående detta inlägg på Newsmill att det är ”inte värt några längre kommentarer”.

*Är kulturgenererad grov brottslighet myt eller verklighet?: Brottsoffer och gärningsmän vid grova brottmål i Svea hovrätt 2002

DN1, DN2,

AB1, AB2, AB3

SvD1,