Samtidigt säger hon att vi behöver arbetskraft i EU och att vi måste kunna erbjuda skydd till dem som är i behov av internationellt skydd. Det låter som om vi ska exportera svensk migrationspolitik till resten av EU. Jag tror inte något land kommer att köpa det.
De senaste åren har vi i Sverige sett ett invandringsöverskott på cirka 55.000 individer varje år. På tre år har alltså en helt ny stad av Västerås eller Uppsalas storlek kommit till. På sex år ett par stycken. En hissnande tanke, tycker jag, för jag kan inte tänka mig att det byggts så mycket totalt sett för att skapa ett par nya storstäder i Sverige.
En väldigt stor del av dessa invandrare har hamnat i arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap. Det är känt att bland irakier som bott i Sverige i 10 år är arbetslösheten fortfarande hela 70%. För vissa afrikanska grupper är kanske siffrorna värre ändå. Och detta efter flera års högkonjunktur. I kvarteret Herrgården i Rosengård i Malmö har bara 15 procent av de vuxna i arbetsför ålder ett jobb. 85 procent står utanför arbetsmarknaden och de allra flesta så långt ifrån, att de inte ens kan skrivas in som sökande på Arbetsfömedlingen.
Att i ett sånt läge fortsätta att varje år låta 40.000 – 60.000 nya människor fylla på arbetslöshetsköerna är inte vettigt, det är fullständigt sanslöst - och ansvarslöst. Det är också lite av ett svek mot de invandrare som redan slagit sig ner här. De måste ju fråga sig: -Varför ta in fler när det inte finns jobb åt oss som redan är här?
Dessutom leder den okontrollerade invandringen till trångboddhet och misär som följer av att det bor 2-3 personer i varje rum. Samtidigt håller en hel generation invandrarungdomar att slösa bort sin skolgång. Undantag finns, men väldigt många unga pojkar kommer att växa upp som frustrerade, arga unga män - helt utan möjlighet (och kanske t o m lust) att bli produktiva samhällsmedborgare.
Oavsett om invandrarnas arbetslöshet är beroende på diskriminering eller på miss-match med befintliga arbeten måste Sverige ägna de närmaste åren åt att försöka reda ut den massarbetslöshet som håller på att etablera sig i landet. Så länge som det var högkonjunktur kunde optimisterna tro (och hoppas) på att läget skulle förbättras om vi bara ”blev lite bättre på att integrera”.
För drygt ett halvår sedan kom en rapport från FN-organet UNDP. Om man skippar alla artiklar som handlar om migration tvärs över Kina, tvärs över Afrika eller från landsbygden till städerna i Sydamerika eller Turkiet kan man faktiskt hitta en del som är relevant för ett land i västeuropa, t ex The Political Economy of Immigration Policy av Giovanni Facchini och Anna Maria Mayda som skriver:
........ an inflow of unskilled migrants (relative to natives) will make all natives worse off, by causing a given level of redistribution to become more costly. ……………. If, on the other hand, an inflow of skilled migrants takes place, all the above effects are reversed. All natives will gain with migration through the welfare-state channel.
Slutsatsen är alltså: inflytt av (relativt sett) okvalificerad arbetskraft innebär förlust för alla utom inflyttarna. Inflytt av kvalificerad arbetskraft är lönsamt för alla. Ganska precis det som House of Lords rapporten om invadringens plus och minus kom fram till något år innan. Men det visste vi väl redan: ALL migration är alltså INTE lönsam, vilket folk som Malmström länge försökt slå i oss.
Det finns en del annat intressant att hämta i UNDP-rapporten, men det är sånt som sällan lyfts fram av politiker och media. Bl a där skriver man följande:
Destination countries should decide on the desired numbers of entrants through political processes that permit public discussion and the balancing of different interests. Transparent mechanisms to determine the number of entrants should be based on employer demand, with quotas according to economic conditions.
T ex Sverige borde alltså i öppen debatt bestämma hur många invandrare vi kan ta emot utifrån våra rådande förhållanden. Det tycker jag låter sunt. Vi kan ha en livfull debatt i media och i riksdag om hur många flyktingar av olika slag vi kan ta emot. Argument kan stötas mot varandra och till slut finner man en lämplig nivå - allt enligt FNs recept.
Mitt svar på den frågan skulle dock vara nästan NOLL. Sverige har under allt för många år blandat ihop flyktinginvandring, ömmande-skäl-invandring, anhöriginvandring och arbetskraftsinvandring och officiellt har det sagts att all invandring är bra, medan de som lidit av ökad kriminalitet, arbetslöshet och alienation mm som följd av invandringen har undrat hur det kan stämma.
Vi skulle behöva en 10-årsperiod av noll nettoinvandring för att sätta de hittills invandrade i arbete. Och som UNDP-rapporten förespråkar: Vi ”borde ha en öppen debatt om detta”. Det borde vi kunna ha på saklig grund utan att glåporden ”rasist” och ”främlingsfientlig” lyfts fram från ”antirasisterna”.
Cecilia Malmström skriver på DN Debatt: Även om vi har en hög arbetslöshet har vi också en åldrande befolkning. Om vi ska kunna trygga våra välfärdssystem när en allt större andel av befolkningen går i pension och allt färre arbetar, så måste vi öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring.
Så säger ofta politiker när de ska försöka förklara invandringen. Men hon har fel. I oktober 2009 presenterade Jan Ekberg (professor i nationalekonomi vid Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning) sin rapport om invandringens effekter på den offentliga sektorn och sammanfattar:
Det finns inga starka offentligt finansiella argument för invandring. Argument finns för invandring av specialister och det finns skyddsargument för flyktinginvandring. Men effekterna av invandring som ett medel för att underlätta för välfärdssystemet att försörja en åldrande befolkning är små. En orsak är att invandringen ökar befolkningen, vilket ställer större krav på den offentliga sektorn, skriver Jan Ekberg och fortsätter: Om sysselsättningsgraden i befolkningstillskottet är som för utrikes födda boende i Sverige i dag, blir det negativa effekter......Om invandring ger positiv eller negativ effekt på de offentliga finanserna är således i hög grad en fråga om integration på arbetsmarknaden.
Sverige skulle fortfarande kunna vara öppet för flyktingar. Men i dagsläget är bara 5% av de som söker asyl ”riktiga” flyktingar, dvs enligt Geneve-konventionen. Sverige skulle fortsättningsvis kunna ta emot dessa kvotflyktingar. Men till övriga ”flyktingar” skulle Sverige behöva säga: Nej, vi klarar inte fler just nu. Vi måste ta hand om de 400.000 som kommit de senaste 10 åren.
Malmström säger: För mig är det därför viktigt att mitt arbete präglas av öppenhet, tillgänglighet och transparens.
Bra, säger jag, låt oss då se lite transparens kring migrationen: Hur lönsam är den på riktigt dvs vad kostar den och vad kommer den att ge tillbaka samt vilka är förutsättningarna? Studier från både England och Sverige visar att den inte alls är lönsam idag, och att den om den får fortsätta som idag blir den inte heller lönsam i framtiden. Under tiden håller vi på med ett mångkulturellt experiment väldigt få har begärt att få vara med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar