Subventionerad manlig könsstympning

I ledarbloggen i Västmanlands Läns Tidning skriver Richard Appelbom om Landstingets beslut att erbjuda omskärelse utan medicinsk anledning. ”Beslutet att erbjuda ingreppet är klokt.”, skriver han Varför skulle det vara klokt? När Riksdagen år 2001 antog den nya lagen om omskärelse slog man fast förhoppningen att ”en attitydförändring sker hos berörda grupper, och att omskärelse på sikt försvinner”.

Det är enligt lag förbjudet att slå ett barn. Det är t o m förbjudet att ge ett barn en dask på stjärten. Varför kan man undra? Jo, att slå ett barn kränker barnets integritet säger lagens förarbeten: Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. Den som inte förstår att avlägsnandet av förhuden är ett ingrepp i pojken framtida sexuella funktion och en kränkande handling har en hel del svårigheter att förklara sin ståndpunkt.

Richard Appelbom skriver vidare: ”Det handlar om en stor och växande minoritet.” Och? Är det meningen att antalet fall av omskärelse ska öka? I strid med Riksdagens uttalade avsikter? Så dumheter bedöms bara utifrån en minoritets storlek? Vill Appelbom kanske börja omskära fler grupper än de som hittills gjort det? Ska vi kanske införa månggifte också?

Slutligen säger Appelbom: ”Jämförelsen med kvinnlig omskärelse håller inte.” Jaså? Och varför inte då? Kvinnlig omskärelse är ett ungefär lika brett begrepp som ”liberal”. På ena stället betyder det en sak, på ett annat ställe omfattar begreppet helt andra saker. Enligt WHO finns det fyra olika typer av könsstympning.

Den mildaste formen - så kallad prickning av klitoris - innebär faktiskt ett MINDRE ingrepp än manlig omskärelse, men är ändå förbjudet i Sverige. De fall där blygdläppar skärs bort och klitoris lämnas intakt är inget värre ingrepp än manlig omskärelse. Jag håller med om att de i särklass värsta formerna av kvinnlig könsstympning är värre än manlig könsstympning, men då kan man argumentera att de som enbart råkar ut för prickning kommer lindrigare undan än pojkarna. Slutresultatet blir väl kanske oavgjort.

Omskärelse kan enbart betraktas som ett kosmetiskt ingrepp. Det finns inga medicinska fördelar för ett barn. Det borde därmed vara förbjudet på barn. Det orsakar smärta (när narkosen är över). Det kränker barnets integritet. Den artonåring som vill visa sin trosövertygelse skulle kunna bli omskuren av egen vilja. Och då till självkostnadspris.