måndag 27 september 2010

Vem blir minister?

Valet är klart och som alla vet förlorade Mona Sahlin stort, de små borgerliga partierna fick ännu lite mindre att säga till om och (M) gick framåt. Samtidigt har (MP) fått luft under vingarna. Lars Ohly vann sin sambos hand men förlorade några tiondels procent och förlorade även humöret när (SD) tog plats i riksdagen och t o m hade den dåliga smaken att bli större än Ohlys ex-kommunistparti. Nu ska Reinfeldt bilda ny regering samtidigt som (SD) ska hållas utanför så mycket som möjligt.

Först och främst tycker jag att det borde ligga i spelets regler att alla partier som kommer in i riksdagen ska vara ”spelbara”. Om ett parti inte förbjuds att delta i valet pga rent grundlagsstridiga skäl borde det inte mobbas pga påklistrade anklagelser som ”rasister” och ”främlingsfientliga”. Vänsterpartiet har ju faktiskt tillåtits att spela en roll under många år. När man analyserar vad en del av deras medlemmar gjort och sagt är det inte begreppet ”demokratiskt” som är det första som slår en. Och än idag stöder ju (V) en del revolutionära och synnerligen odemokratiska grupperingar via Vänsterpartiets biståndsorganisation VIF dvs Vänsterns internationella forum. Ska (SD) kallas främlingsfientliga kan (V) helt klart kallas ”demokratifientliga”.

Men hur kommer det att gå med regeringsbildandet? Här är mina tankar, och som vanligt är de ganska väl underbyggda. SvD skriver om detta idag. Jag har funderat på saken längre än dom verkar ha tänkt. Men deras tankar om matematiken är bra:

Vid regeringsbildningen 2006 skulle Moderaterna, rent matematiskt, egentligen ha haft en minister till. Men Reinfeldt lät sig nöja med elva. I gengäld lade han beslag både på finans- och utrikesministerposterna. C och FP överkompenserades och fick vardera fyra statsråd. KD fick nöja sig med tre.

Nu har Moderaterna vuxit sig ännu starkare. Och som en centralt placerad person säger: ”Det är svårt att tro att M skulle sitta kvar i orubbat bo. De har i alla fall inte sagt att de kan tänka sig det och det vore kanske orimligt också”. Om fördelningen ska spegla valresultatet får M 13,4 ministrar, FP 3,2 ministrar, C 2,9 och KD 2,5. En exakthet som inte går att leva upp till i verkligheten.

Moderaterna kommer alltså att ta störst plats. Förstås. FP kommer förmodligen att ha kvar skola och utbildning och integration. Men de mister nog en ministerpost. EU-ministern? KD får kanske ha kvar Socialdepartementet, med 2 ministrar - men det blir nog allt. C får nog ha kvar jordbruket, och om Maud fortsätter får hon nog Näringslivet. Men miljön då? Vilket parti ska ha miljön? Miljöpartiet?

Tja, jag tror att det till slut blir Maria Wetterstrand. Och Mikaela Valtersson tar Mats Odells jobb när han går i pension. Det är ju inte heller omöjligt att Maud går. Dels har hon varit Centerledare i 10 år och blir en bra landshövding i Norrland någonstans, dels funkar inte hon och Wetterstrand ihop – TROR jag.

Det är inget lätt pussel det här. För ifall eller rättare sagt NÄR Maud lämnar in tar (M) Näringslivsdepartementet. Och Peter Eriksson har varit lite för osmidig under valkampanjen så han får nog stå utanför helt. Och vem skulle vilja ha honom i en regering? Men MP borde kunna få totalt 3 ministerposter. Gustav Fridolin - kan han vara nåt för Reinfeldt? Fan vet vad han kan. Behövs en snack-minster? Det blir nog till att hitta på ett par ministerposter åt MP. Djurrättsminister? Omställningsminister? Återvinningsminister? Hittepåminister? Läs även Eric Erfors tankar i Expressen.

Här är min lista med dagens ministrar och vilka som är säkra eller osäkra:

Säkra

1.Fredrik Reinfeldt M

2.Anders Borg M

3.Beatrice Ask M

4.Carl Bildt M

5.Gunilla Carlsson M

6.Sten Tolgfors M

7.Tobias Billström M

8.Ewa Björling M

9.Göran Hägglund KD

10.Maria Larsson KD

11.Jan Björklund FP

12.Nyamko Sabuni FP

Skapligt säkra

13.Maud Olofsson C

14.Eskil Erlandsson C

Klart osäkra

Mats Odell KD – faller för åldersstrecket
Andreas Carlgren C – för mycket snack, för lite resultat. Plus ful frisyr och hbt-kvoten fylls ändå av Tobias Billström
Tobias Krantz FP – Vem?
Lena Adelsohn Liljeroth M – har säkert tröttnat på allt tjafs med kulturfjantarna.
Cristina Husmark Pehrsson M – Offras som syndabock på Sjukförsäkringens altare
Birgitta Ohlsson FP – Borde kunna bli fe-minister, om det fanns en sån post. Men det gör det inte.
Åsa Torstensson C – bas för infrakstruktur. Struktureras nu bort.

Allvarligt alltså…… egentligen skulle de flesta ministrar kunna bli ersatta av en man – Pezster . Roligt skulle det bli i alla fall.

Inga kommentarer: