lördag 18 september 2010

SIFO lämnar bästa prognosen…..

Om man ska tro statsvetaren Magnus Hagevi är SIFOs sista mätning före valet den prognos som mest liknar slutresultatet. Hagevi har räknat ut den genomsnittliga avvikelsen mellan opinionsinstitutens sista mätning inför riksdagsvalet och det faktiska valresultatet.

Avvikelsen för enskilda partier mellan opinionsinstitutens sista mätning och valresultatet 2006 ser ut så här:

1. SIFO 0,7 %
2. Synovate 1,1 %
3. Demoskop 1,4 %
4. Skop 1,5 %

Analyserar man de politiska blockens totala röster ser det ut så här:

1. SIFO 0,3 %
2. Skop 0,9 %
3. Demoskop 1,7 %
4. Synovate 2,4 %

Telefonintervjuer är det etablerade sättet att mäta partisympatier, och i flera undersökningar ringer man enbart fast abonnemang, varför personer utan fast telefon faller bort. Men nytt inför det här riksdagsvalet är att vissa opinionsinstitut (Sentio och United Mind) använder internet för att fråga hur människor kommer rösta, en metod som i stället utesluter de som inte befinner sig på nätet. I eftervalsanalysen blir det intressant att se om det finns någon tydlig skillnad mellan web- och teleintervjuerna. Jag tycker mig själv se att t ex MP får högre siffror i webintervjuerna än i de andra, vilket inte känns konstigt eftersom fler unga finns på nätet.

Hur går det då i valet? SIFO rapporterar i SvD sin sista undersökning före valet att de Rödgröna får 45,3 % av rösterna och den borgerliga Alliansen får 49,9 %. Om vi applicerar avvikelsen från 2006 på dessa siffror står det helt klart att Sverige behåller Fredrik Reinfeldt som statsminister. Men det förutsätter förstås att alla som röstade 2006, och som kan rösta 2010, verkligen gör det.

Kikar man sen på samtliga opinionsundersökningar som snyggt lagts upp av SVT ser det inte annorlunda ut. Att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen verkar ganska säkert trots att de enligt SIFO endast får 3,8 procent, och skulle därmed hamna utanför riksdagen.

– Siffran för SD är mycket turbulent säger Toivo Sjörén på SIFO. Partiet har säkert gynnats av att inte få framträda vilket kan mobilisera deras sympatisörer - en grupp som normalt röstar i mindre utsträckning än andra. Om man tar hänsyn till den statistiska felmarginalen skulle SD lika gärna kunna få 4,7 procent eller 2,8.

Valrörelsen 2014 kommer att ha många nya ansikten jämfört med årets val. MP kommer att ha två nya språkrör - Gustav Fridolin samt en kvinna (Mikaela Valtersson?), och V har säkert ersatt Lars Ohly med Jonas Sjöstedt. Socialdemokraterna kommer med all säkerhet att ha bytt ut Mona efter att hon lyckats dra ner S till 30-procentstrecket. Undrar vem som ska få det otacksamma jobbet att försöka reformera S? För någon måste ju göra det, det står ju helt klart.

Med SD i riksdagen, många nya ansikten på väg in som ersättare för förlorarna och en Allians som har "momentum" kan det bli fyra väldigt intressanta år.











Inga kommentarer: