Sverige+Ohly=Kuba

Hur ser världens bästa välfärd ut? Den frågan tänker Lars Ohly och hans kamrater i partiet nu fokusera på enligt DN, SvD och AB.

– 25.000 jobb har försvunnit inom det som kallas välfärdens kärna – skola, vård och omsorg – under alliansens tid vid makten, påpekar Ohly. Hans förhoppning är att dessa ska kunna återställas, för som Ohly säger: Sverige ska vara ett välfärdsland.

Ohly menar att ett välfärdssamhälle garanterar rätten till bostad, jobb, trygghet för barn och ensamstående mammor. Samt jobb för unga.

Hur mycket det skulle kosta att uppfylla alla de drömmar han och partiet har kan han dock inte ge något svar på.

– Det är säkert dyrt. Men man kan inte begränsa sina visioner till vad de skulle kosta.

Det ska vara full sysselsättning och full bosättning.

Ett land som Ohly & Co brukar tala väldigt gott om är Kuba. Full sysselsättning brukar beskrivas som en av den kubanska revolutionens stora framgångar. Men att alla haft jobb har inte inneburit att alla har jobbat. Det är en sanning som har varit känd länge och som både Fidel Castro och hans bror Raul erkänt flera gånger.

Raul Castro har också medgett att lönen, cirka 15 euro per månad, knappast är någon stimulans för att arbeta särskilt hårt. Men istället för att öka lönen, som många då hoppades, så införde han istället en slags arbetsplatspolis för att få ordning på disciplinen.

Nu tycks Raul Castro ha insett att den typen av åtgärder inte fungerar och att anledningen till den låga produktiviteten i själva verket är att det finns allt för många anställda på varje arbetsplats. Närmare bestämt en miljon för många. Det motsvarar en fjärdedel av alla statsanställda och på Kuba är staten praktiskt taget den enda arbetsgivaren.

Tidigare var staten, av politiska skäl, beredd att ta den kostnaden. Men nu, har Raul Castro förklarat, är det inte längre möjligt av ekonomiska skäl. Det finns helt enkelt inga pengar. Det finns inte ens pengar så att de utländska företag som har tillgodohavanden på kubanska banker kan ta ut dem.

De överflödiga arbetarna måste helt enkelt omplaceras. Men var?

60 000 kubaner har sökt sig jordbruket sedan staten ställt jord till förfogande för de intresserade. Ytterligare en miljon hektar obrukad mark kommer snart att bli tillgänglig. Det innebär, i bästa fall, ytterligare 60 000 jobb. Men det saknas fortfarande 880 000. Raul Castro har alltså problem.

Hur mycket det skulle kosta att uppfylla alla de drömmar han och partiet har, kan han dock inte ge något svar på. Han hade kunnat säga som kamrat Ohly:

– Det är säkert dyrt Men man kan inte begränsa sina visioner till vad de skulle kosta.

Att fördela välfärden innan man berättar hur man ska stimulera till att jobb skapas som via skattsedeln kan betala Ohlys utsvävningar är enbart hittepåprat och är inte ens värt att kallas visioner. Om Ohlys folk fått bestämma hade vi haft det som på Kuba, och om V får nåt att säga till kan vi snart ha det som på Kuba – mycket visioner men inga pengar.