onsdag 30 september 2009

Return of the Gangsterkung

Ett spektakulärt rån har genomförts i Sverige.

-Fan, säger polischefen. Nu kommer vi att se löjliga ut. Igen!! Men om inget annat så måste vi lite snabbt visa alla journalister att vi är på hugget.
-Vi säger att vi redan är rånarna på spåren. Var är Svartenbrandt? Nån’ som sett honom?
-Sorry chefen, han är anhållen.
-Clark då?
-Sorry, samma sak där.
-Men va fan. Han den där Gangsterkungen då? Honom har ju tidningarna till och med bilder på. Vi bestämmer att det var han som gjorde det. Vem skriver pressrelease och ringer och skvallrar för media?

Under tiden som polisen försöker skjuta uppmärksamheten från deras sedvanliga klantighet, försöker ”Gangsterkungen” - som tydligen inte varit i Sverige på flera år - sköta sitt företag, och liksom andra pappor, försöka lära sina barn att vara ärliga och inte ljuga eller smutskasta folk. Hade inte poliserna några pappor?

Vem minns inte ”Medieprofilen” som i april greps misstänkt för mordförsök på en man och en kvinna utanför en skola i Gamla stan i Stockholm. Martin Jönsson skriver insiktsfullt på Redaktionschefens blogg på SvD:

Vi vet, sedan tidigare stora brottsfall - exempelvis Palmemordet och Anna Lindhmordet - att helt oskyldiga personer ofta misstänks i ett tidigt skede. Därför finns det skäl att vara extra försiktig i den tidigaste rapporteringen om gripanden. Ändå sprids detaljerad informerad om de anhållna på många håll, även i SvD.

Allvarligt alltså.......Det säkraste tecknet, i Sverige, på någons oskuld är nog att man var den som polisen först gick ut med i media som den misstänkte.

Läs mer om rånet och häktningsförhandlingarna; DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD

onsdag 23 september 2009

Inför Köpenhamnsmötet

Så det börjar kärva när man ska komma med tydliga utfästelser. Va' förvånad man blir. När man för någon månad sedan bestämde att man som enda egentliga löfte skulle vidta åtgärder så att temperaturen inte kan stiga mer än 2 grader, var det väl uppenbart vad som hänt:

Sagt på G20-mötet:

- Hörrni grabbar, hur fan ska vi göra, sa Barack Obama. Det här jävla klimatet lever ju inte upp till hotbilden som Al Gore och IPCC målat upp. Jag har ju nyss hoppat på det här gröna tåget, det är pinsamt som fan. Och sen behöver jag höja skatterna ordentligt – fast utan att nån märker det förståss.

- Visst, fortsätter Gordon Brown, dom här jävla klimatprognosmakarna, dom är ju sämre på prognoser än våra konjunkturkillar. När dom lovar och svär på att kurvorna ska gå i taket börjar väderhelvetet balla ur helt – och bli kallare. Vi hade knappt nån sol alls i England under sommaren. Folk garvar ju åt mig när jag pratar om global uppvärmning. Senast när jag försökte köra över folk med det där IPCC-expertsnacket började det snöa. I London!! Fan vad jag känner mig lurad.

- Men, säger Fredrik Reinfeldt, om ni inför koldioxidskatt så kan ni få nästan lika höga skatter som vi. Så vi behöver hålla ihop om det här.

- Tja, säger Obama, lite lockande är det. Men det är ju knappt nån som tror oss längre när vi pratar om att temperaturen stiger. Det är bara dom som får forskningspengar och miljödårar och sånt som ser problem med klimatet, och då fattar man ju hur det hänger ihop.

- Precis, säger Gordon Brown, och vi har fått koppla in vår bästa siffertrixare för att ordna med statistiken så mätningarna stämmer någorlunda med prognoserna. Jag har ju faktiskt satsat min heder på det här med global uppvärmning. Fan vilken jävla tur Tony Blair hade, han hade både högkonjunktur och klimatförändringar. Sen får jag ta hand om skiten, när alla kurvor pekar neråt istället. Och hur mycket vi än plöjer ner i forskning så ändras ingenting – klimatet är ungefär som vanligt men prognoserna pekar fortfarande åt andra hållet. Vi kommer ju att se ut som att vi haft noll koll.

- Men, fortsätter Obama, om vi avger ett slags låtsaslöfte – ungefär som man gör till barn – så kanske vi kan komma undan. Vad sägs om det här: Vi lovar att fixa till saken om temperaturen ökar 2 grader. Det kommer ju ändå aldrig att hända som saker ser ut nu. Och om vi lovar det, behöver vi inte göra nåt åt koldioxiden alls. Och sen om några år har folk glömt allt det här klimatsnacket. Vi kan alltid köra nån influenza-kampanj eller nåt sånt som skrämmer. Då glömmer folk hela den här soppan. Ja, folk glömmer ju ändå. Annars kan man ju alltid invadera nåt litet skitland så får aktivisterna nåt annat att demonstrera om. Så blir dom också nöjda. Men vi kan bråka lite och låtsas förhandla under tiden. Fredrik, du får väl låtsas vara ordningsmannen i skolan och tjata lite på oss. Och jag måste se ut som jag stretar emot på traditionellt amerikanskt vis, så får jag lite cred och får igenom mitt jävla sjukförsäkringsprogram.

- OK, svarar Fredrik, men jag måste köra grön profil annars kommer dom där miljöpartisterna att sno alla mina naiva väljare…höhö…ja det blir väl allihop det.. höhö. Näh, jag kan inte byta spår nu. Jag kör klimatsnacket ända fram till efter valet. Jag har media med mig hela vägen och börjar nån tjafsa kallar vi dom för rasister eller nåt. Då håller svenskarna käften.

- Då bestämmer vi så, avslutar Obama, om temperaturen stiger mer än 2 grader, då lovar vi att fixa till det. Vad ska vi göra i Köpenhamn då, killar. Nån som har några bra telefonnummer? -Du Silvio…. Vakna för fan! Känner du några babes i Köpenhamn? Du brukar ju ha koll på sånt.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/tiden-ar-knapp-till-kopenhamnsmotet-1.958257

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/reinfeldt-atgarder-kravs-i-u-lander-1.958222

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/klimattoppmotet-i-new-york-en-besvikelse-1.958218

http://www.dn.se/nyheter/varlden/koldioxidutslappen-minskar-kraftigt-1.957682

http://www.dn.se/nyheter/varlden/flygindustrin-lovar-halvera-utslapp-1.957852

måndag 21 september 2009

DN bejakar anti-intelligens

Kjærsgaard ordnar antiklimatmöte, skriver DN. Ett antiklimatmöte? Vad i hela fridens namn är ett antiklimatmöte? Menar DN verkligen att Pia Kjærsgaard är mot klimatet?

Vad har man för agenda om man är mot klimatet? Det är lite grann som att vara mot intelligens. Klimat och intelligens är företeelser som finns och som man kan tycka om, men knappast förneka eller få att försvinna. Att förneka såna ting skulle närmast förknippas med dumhet.

Det möte DN syftar på är ett Anti-CO2-hypotesmöte. Att betvivla CO2-hypotesen och AGW är inte samma sak som att vara mot klimatet. Sen skriver DN att Björn Lomborg är klimatskeptiker. Senast jag läste något från Lomborg var han inte alls "skeptiker", MEN han förslår andra lösningar än alla de gröna (och blå och röda) talibanerna. Men det gör honom väl inte till en skeptiker?

Allvarligt alltså.....att i en så kort artikel ha så fullständigt fel, får mig att tro att DN är en anti-intelligens-tidning.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kjarsgaard-ordnar-antiklimatmote-1.956720

söndag 20 september 2009

Jag vill också ha

Jag vill också ha.

Jag kan en massa konstiga saker, och om jag fick konstnärslön skulle jag kunna göra ännu fler konstiga saker. Tyvärr är det ingen som vill betala för mina konstiga saker, så för att hålla på med mina konstiga saker måste jag ha ett jobb. Varför kan inte alla som håller på med konstiga saker som ingen vill betala för skaffa sig jobb?

Allvarligt alltså......Varför i helvete ska staten betala för saker som folk borde kunna ordna själva? Om en konstnär inte säljer, kanske han/hon borde skaffa sig ett jobb att leva på.

Jag vill ha statligt bidrag NU ... Läs mer om det här.

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3549349.svd

Atterstam kastar vänstersten i glashus

Inger Atterstam gillar inte Göran Hägglund. Hon gillar inte lobbyister eller PR-byråer heller. Men värst verkar läkemedelsindustrin vara. Men socialdemokrater verkar vara OK. Som parentes kan man ju tycka att det kanske måste accepteras att det finns vänsterjournalister i en borgerlig tidning, men jag väntar fortfarande på en klart borgerlig journalist i en vänstertidning.

I sin artikel om Hägglunds plan för cancervården skriver Inger Atterstam att Hägglund förklarat sig ”...villig att ta den politiska ledningen i EU för att få fram nya och effektivare antibiotika. Något som läkemedelsindustrin vägrat göra i många år eftersom få eller inga vinster finns att hämta. Istället måste någon annan betala, helst skattebetalarna, tycker inte minst läkemedelsföretagen.”

Läkemedelsindustrin är inte precis någon välgörenhetsinrättning eller nån ”snäll” organisation som Rädda Barnen eller Röda Korset. Läkemedelsföretag är tänkta att gå med vinst - precis som dagstidningar!! Om inte jag har fel överlever väl SvD tack vare presstöd, eller? Kanske Atterstam skulle försöka sig på att föreslå SvDs ledning att satsa på en gratistidning? Nu när folk har det besvärligt och kanske inte har råd med en prenumeration borde ju SvD kunna bjussa på en gratistidning, eller hur Ingrid? Eller borde "någon annan......, helst skattebetalarna" stå för det som inte är lönsamt? Snacka om att kasta sten i glashus.

Man kan ha synpunkter på läkemedelsindustrins agerande i olika frågor men att börja KRÄVA att dom ska forska fram antibiotika är ett ovanligt korkat ställningstagande i en väldigt komplicerad frågeställning.

I så gott som samtliga bolag (i en marknadsekonomi) gäller följande princip. Man studerar marknaden för att se om det finns behov av bättre lösningar än de existerande. Man kanske finner ett behov som är dåligt tillfredsställt och forskar/utvecklar fram en produkt som är på olika sätt bättre än de existerande. Den effektivitetsvinst man förhoppningsvis kan erbjuda kan man ta ut i högre pris. Man lanserar så den nya produkten och med information och marknadsföring hoppas man att den når en betydande försäljning och hög marknadsandel.

Med ett alldeles nytt och synnerligen effektivt antibiotikum är marknadsprinciperna delvis satta ur spel. Om vi tänker oss att man forskar fram ett nytt antibiotikum som så gott som fullständigt botar folk från t ex MRSA-stafylokockerna, så kommer preparatet att få en väldigt begränsad användning även om preparatet kanske har bra effekt på andra bakterier också. Det ligger i allas intresse (dvs alla utom läkemedelsföretagets) att bevara detta nya fina preparat för de riktigt svåra infektionerna. För tyvärr blir det lätt så att om ett preparat används mycket så uppstår fler och fler resistenta bakterier.

Kontentan är alltså: riktigt bra nya och effektiva antibiotika ska användas så sällan som möjligt. Rent historiskt har nya antibiotika ersatt gamla och företagen har till slut fått tillbaka sina pengar, och säkert tjänat bra med pengar till slut. Ett problem i sammanhanget är dock patentskydden – dom gäller bara ett visst antal år. Sen är det fritt fram för generikapreparat, dvs samma substans kan säljas av konkurrerande bolag (som inte haft några kostnader för preparatets forskning och utveckling). Det gäller alltså att nå så hög försäljning som möjligt under de år man har patentskydd. Om man har kraftfulla begränsningar kring hur det nya medlet bör användas sjunker ju de möjligheter man har till att nå önskvärd försäljningsvolym. Hur ska man då få lönsamhet med produkten?

Antingen bestämmer företaget att man ska frångå kravet på lönsamhet, eller så sätter man ett helt otroligt högt pris (kanske 1 miljon kronor per behandlingsdag?). Inget av alternativen är särskilt gångbara för de inblandade parterna, även om Atterstam verkar på traditionellt vänstermanér tycka att man ska ge upp kravet på lönsamhet. Man kan ju undra om det gäller hennes egen verksamhet också – att när hon skriver om verkligt viktiga och behjärtansvärda saker så avstår hon hela eller delar av sin lön. Tillåt mig tvivla.

Lösningen för framtidens antibiotika-arsenal ligger förstås i att sjukvården/staten/WHO beställer tydligt profilerade läkemedel. Det företag som lyckas få fram ett preparat som uppfyller kravspecifikationen till 100% får 100% av en i förväg bestämd summa pengar per år av beställarna. När effektiviteten av detta nya antibiotikum med åren sjunker avtar den ersättning bolaget får i motsvarande grad. Det är då också upp till beställaren att avgöra om det också ska ”säljas” till U-länder och till vilket pris.

Med en sån plan får företagen en morot för att nya medel tas fram OCH att de används i begränsad omfattning. Samhället kan få nya behandlingsalternativ och de (rika) länder som beställer preparaten kan avgöra vilket pris man ska ta ut i fattiga länder.



http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3547337.svd