SCB har publicerat sin prognos över sysselsättning och säger
(= hoppas) att antalet sysselsatta i Sverige väntas öka med 490.000 personer,
dvs till 4,9 miljoner, till 2035. Majoriteten av ökningen kommer ifrån
utrikesfödda.
Det beskriver man i sitt s k huvudscenario. I detta antas
äldre år 2035 arbeta två år längre än idag. Utöver detta antas att utrikes föddas
förvärvsfrekvenser ökar och att skillnaden gentemot inrikes födda reduceras med
en fjärdedel i alla åldrar (idag är skillnaden i förvärvsfrekvens i de mest yrkesaktiva
åldrarna 25 procentenheter).
Dessutom görs antagandet att förvärvsfrekvenserna för
inrikes födda kvinnor i åldrarna 25–64 år ökar och att skillnaden gentemot de
inrikes födda männen halveras (idag är skillnaden i förvärvsfrekvens 3
procentenheter). Vad gäller medelarbetstid antas de äldre år 2035 arbeta lika
många timmar som den två år yngre åldersgruppen gör idag dvs att framtidens 62-åring arbetar lika mycket som dagens 60-åring.
Efter att ha läst lite i prognosen undrar jag:
Är det verkligen sannolikt att andelen utrikes födda i
förvärvsarbete kommer att öka så väsentligt?
I de mest yrkesaktiva åldrarna, 20–64 år, låg
förvärvsfrekvensen år 2011 på 81,6 % för inrikes födda och 56,6 % för utrikes födda. År 2011 finns en stor del av de utrikes födda som kom hit på
70-80-talen med. De har ju ganska hög förvärvsfrekvens.
Sysselsättningen bland de som kom till Sverige på 80-talet
ligger idag på cirka 70 %. Sysselsättningen bland de som kom till Sverige på
90-talet ligger idag på cirka 66 %. Sysselsättningen för de som kom till Sverige
under 00-09 ligger på cirka 47 %. Men i denna senare grupp kan man se tydliga
skillnader. Av personer från Sydamerika och Europa är sysselsättningen nästan
60 %, men av dem som kommer från Asien och Afrika är motsvarande siffra mellan 10 och 40 %.
När man som SCB gör extrapoleringar av hur man tror/hoppas att utrikes födda ska etablera sig på arbetsmarknaden måste man tyvärr inse att man inte kan säga att en ”utrikes född” från Kroatien är lika lättetablerad som en annan ”utrikes född” från t ex Somalia.
Fram till 2035 kommer vi alltså att tappa en hel del skapligt välintegrerade
utrikes födda på arbetsmarknaden, och dessa kommer alltså att ersättas av relativt
sett stora grupper av mindre lättintegrerade personer, där det t ex är ovanligt
att kvinnorna arbetar utanför hemmet och utbildningsnivån dessutom är ganska låg. Hos en del av dessa kulturer är det dessutom ett
vanligt betraktelsesätt att man är ”gammal” när man får barnbarn dvs vid kanske
55, och att man då bör sluta arbeta.
Av SCBs prognos framkommer också att andelen inrikes födda
som förvärvsarbetar ökar fram till runt 30 års ålder. Därefter ligger
förvärvsfrekvensen på i genomsnitt 85–90 %, till
strax innan 60 års ålder. Efter 60 års ålder minskar andelen förvärvsarbetande
påtagligt. I de äldsta åldrarna förvärvsarbetar männen i
större utsträckning än kvinnorna. I övriga åldrar är skillnaden mellan kvinnor
och män relativt liten.
För de utrikes födda är dock andelen förvärvsarbetande som
högst vid drygt 40 års ålder. Förvärvs-frekvensen ligger då runt 65 %. Utrikes
födda kvinnors förvärvsfrekvenser ligger betydligt lägre än männens i åldrarna
20–40 år. Förvärvsfrekvensen sjunker sedan snabbare bland utrikes födda
än bland inrikes födda dvs man går i "pension" tidigare. Dessutom tror jag att det var mindre främmande för kvinnorna som
kom på 70-80-talet att jobba än vad det är för väldigt många kvinnor som kommit
de senaste decenniet.
SCB hoppas alltså
-att fler utrikes födda män ska ha jobb
-att de också ska jobba mycket längre
-att betydligt fler utrikes födda kvinnor ska ha jobb
-att även dessa ska jobba mycket högre upp i åldrarna
Vad är det SCB ser för förändringar i samhället som skulle motivera dessa antaganden, eller förhoppningar?
SCB har även ett s k "nollscenario" för 2035 vilket motsvarar en ökning med 190.000
personer i förvärvsarbete jämfört med år 2011. Personligen tror jag mer på det än på
huvudscenariot. SCB har, som jag ser det, använt orealistiska grunder för sina antaganden och ser
t ex fram emot att mängder av somaliska kvinnor ska förändras i grunden och byta
köket mot en arbetsplats utanför hemmet.
Konsekvensen av nollscenariot blir dock att färre måste ta hand om fler, och det kan bli så att det verkligen blir kännbart för oss som jobbar.
