Många skulle utan tvekan svara ”Ja” på den frågan. Men då kanske en del gör det pga att de inte läst frågan ordentligt, och istället svarat i tron att frågan gällde en sak de redan har en färdig uppfattning om dvs ”Är muslimer generellt sett besvärliga, jobbiga, opålitliga (mfl invektiv)?”.
Andra skulle säkert svara ”Absolut inte”, närmast reflexmässigt.
Innan jag själv försöker ge ett svar på frågan i rubriken vill jag påstå att det är väsentligt att först beröra några strömningar man kunnat iaktta i Europa under åren som gått. Det är förhållanden som förändrats under de senaste århundradena, men särskilt de senaste 50-60 åren.
Ett faktum är att länder i Europa sen mitten av 1900-talet har blivit påtagligt mer sekulariserade, även om graden av sekularisering skiljer en hel del mellan olika länder (jämför t ex utvecklingen i Sverige och Polen). Men en växande majoritet av européer har slutat delta i traditionella religiösa aktiviteter. Fler och fler har slutat gå till kyrkan varje söndag. Ser man på Sverige är det endast vid stora helgdagar eller vid mera världsliga tillställningar som bröllop, skolavslutningar och begravningar som det numera är fullt i kyrkan och även då har det stora flertalet kommit pga andra intressen än de rent religiösa.
Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. (3 Mos 25:44)
Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden. …………Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen (3 Mos 20 kap). Detsamma skulle även gälla för en kvinna som blir våldtagen av sin svärfar.
Upplysningstiden inleddes i Europa under 1700-talet. Den då rådande tidsandan verkade för förnuft och samhällsnytta och mot auktoritetstro, ofrihet och privilegier. Upplysningens idéer innehöll en positiv framtidstro och en tro på att människan var god och förnuftig av naturen. Vetenskapen var i fokus och i det ena landet efter det andra inrättades vetenskapliga akademier. Det var nyttans och förnuftsdyrkans tidevarv. Andra upplysningsidéer var tolerans mot oliktänkande och religiös frihet. I samband med det ökade misstron mot all slags vidskepelse inklusive alla religioners påbud.
Den europeiska upplysningstidens idéer har dock ännu inte fått något större genomslag i den muslimska världen. Enligt en opinionsundersökning som genomfördes av Pew Research Center år 2015: http://www.pewforum.org/2013/04/30/the-worlds-muslims-religion-politics-society-overview/ tycks en majoritet av världens muslimer vilja att sharia ska vara officiell lag.
I EU:s agenda för integration (som antogs den 20 juli 2011) lägger man tonvikten på invandrarnas fullständiga deltagande i alla aspekter av samhällslivet. Man betonar att för att uppnå en hög nivå av integration behöver invandrare ”få tillfälle att delta fullt ut i samhällslivet i sitt nya hemland”. Det innebär att lära sig det språk som talas i det mottagande landet, ha sysselsättning och utbildning och att ha socioekonomisk kapacitet att försörja sig själv(a). Dessa idéer är med all sannolikhet väl förankrade bland etniska européer samt många invandrare, men hur väl förankrade är dessa normer bland de muslimska invandrarna?
År 2005 publicerade The Institute for the Study of Labor (IZA) som finns i Bonn en artikel - Are Muslim Immigrants Different in Terms of Cultural Integration? http://ftp.iza.org/dp3006.pdf
Man utgick från ett tämligen unikt grundmaterial från Storbritannien - the Fourth National Survey of Ethnic Minorities (FNSEM). FNSEM ställde en hel rad olika frågor till personer som bor i Storbritannien och som tillhör någon av de etniska minoriteter som bor i landet. Frågorna berörde olika teman som kan påverkas av etnisk/kulturell bakgrund - som t ex hur viktig religionen är för personen själv, attityden till äktenskap med någon av annan religion eller hur väsentlig den kulturella inriktningen är vid val av skola för ens barn. IZA delade upp svarandena i två grupper: muslimer och icke-muslimer (dessa senare minoriteter var tex kineser, personer från Västindien, afro-asiater, indier som ej är muslimer mfl).
Nedslående resultat för en viss grupp invandrare
Resultatet av studien är mycket mycket nedslående: Muslimer tycks vara relativt sett svåra att integrera i västerländsk kultur jämfört med andra grupper av invandrare. Efter att ha uteslutit demografiska och socioekonomiska variabler visade det sig att den tid det tar för muslimer att uppnå ”kulturellt integration” är längre än bland icke-muslimer: När det gäller icke-muslimers kulturella integration såg man ett tydligt samband mellan hur länge man levt i det nya landet. Men inget sådant samband sågs för gruppen som angett sig vara muslimer.
I svensk debatt talas ofta om att integration (mätt som sysselsättning) förbättras med tiden. Men då har man inte undersökt religiös tillhörighet, utan endast varifrån man invandrat http://www.migrationsinfo.se/arbetsmarknad/sysselsattning/ . Om Afrika och Asien till stor del skulle representeras av muslimer (vilket inte är helt orimligt att tänka sig) skulle vi redan nu se tendenser till liknande resultat som IZA noterat.
De faktorer där störst skillnad mellan grupperna i IZA-studien kunde ses och som bland invandrande muslimer förändras oerhört sakta är t ex:
Eftersom Europa mer och mer sekulariseras kan en bibehållen stark religiös identitet bli en väsentlig faktor som (negativt) påverkar integrationen av muslimerna. Den muslimska identiteten påverkar ju synen på bl a kvinnors jämställdhet, kvinnors rätt (skyldighet som varande medborgare i Sverige?) till arbete utanför hemmet, kvinnans sexualitet, möjligheten att själv välja vem man gifter sig med, synen på allas lika värde (t ex homosexuellas rättigheter) mfl samhällsfrågor, som européer idag ser som viktiga och närmast självklara ur ett demokratiskt perspektiv.
En svårighet för muslimer att gradvis närma sig ett stadium av ”Believing Without Belonging” ligger möjligtvis i att islam värderar det gemensamma religionsutövandet som mer ”värt” än det individuella. Att be i moskén är tydligen mer ”andligt meriterande” än individuell bön. Att be i moskén sägs ha ett 20 ggr högre värde än att göra detsamma hemma i sin kammare. En sån "regel" gör det förstås inte lättare för en troende att t ex avstå från fredagsbönen, vilket också gör att religionen behåller makten över de sina. http://islaminzion.blogspot.se/2005/01/importance-of-collective-prayers-in.html Muhammed var inte obegåvad när det gäller att finna strategier för att behålla de sina. Den som lämnar islam ska dödas. Den religiöse ska visa det offentligt - via deltagande i gemensam bön eller t ex att kvinnor ska bete sig och klä sig på ett "passande sätt" så de klart markerar sin tillhörighet.
Andra resultat enligt FNSEM-undersökningen
I undersökningen gjord av IZA, hade färre muslimer
anställning, sågs färre muslimer i ”chefspositioner” och muslimer hade dessutom lägre
genomsnittslön jämfört med icke-muslimska invandrare. Muslimer som grupp löper därmed en stor risk att bli en tydligt kulturellt/visuellt identifierbar underklass. Hur kommer de att reagera? Självrannsakan tycks inte vara en särskilt väl utvecklad egenskap i den här gruppen av invandrare.
I rubriken ställdes frågan
”Finns det saklig grund för att anse att ”muslimer” är väsentligt annorlunda när det gäller vilja och möjlighet till integration i Europa? ”
Svaret tycks tyvärr vara "Ja".
Och det är bara muslimerna själva som kan ändra på dessa förhållanden. De måste påskynda sin egen sekularisering och den måste dessutom ske i väsentligt snabbare takt än den som samtidigt pågår bland övriga européer. Muslimers självpåtagna ambition, eller av koranen påtvingade regel, att behålla sin särart kan på sikt på eventuellt förekommande intolerans mot dem själva. Det skulle förstås leda till att de sannolikt blir än mer isolerade.
Som följd av att muslimer ”utsätts för islamofobi” blir de kanske också fientligt inställda till det nya hemlandet (har vi inte redan sett exempel på det?) bl a med resultat att de i minskad grad känner ansvar för att bidra till det ”islamofobiska” samhälle de bor i - trots att de sannolikt kommer att vara mottagare av en allt större del av transfereringar via välfärdssystemen.